ToveGustafsson

håll om mig, nånting hotar kväva mig

Kategori: Allmänt

vad fan är grejen? vad är grejen med hur jag känner mig hela tiden. jag orkar ingenting. ingenting överhuvudtaget. jag är så trött. trött på att bo mil ifrån socialisation överhuvudtaget. trött på att snön adrig försvinner. trött på att det fortfarande är kallt ute. trött på att inte göra något roligt i skolan. trött på exakt samma rutiner dag ut och dag in. trött på att jag inte lyckas skaffa ett jobb. trött på att inte ha några pengar. trött på att min bästa kompis är duktig nog och har sparat pengar så hon kan dra utomlands i sommar. två gånger om dessutom. JAG ÄR SÅ TRÖTT! jag vet inte vad som fan händer med mig. vad är felet? jag är inge rolig längre. har inget att berätta längre. KAN DET HÄNDA NÅGOT INNAN JAG DÖR, TACK! och kom fan inte säga att jag ska börja gymma eller nåt sånt skit. är inte motiverad med att blandas med människor som antingen svettas mer än en människa som lider av extremt stora svettkörtlar eller människor som ser ut som dom ska gå av på mitten när som helst. jag gillar min kropp så tack och hej nej.
jag har också gett upp hela grejen att "hitta mig själv". jag kanske aldrig kommer dit men det har jag nånstans accepterat vid det här laget. så ni kan sluta oroa er, en gråtandes Tove på fyllan är långt borta. en liten bit borta allafall.
 
det känns som någon/något behöver komma och ta ta mig i kragen och säga, sluta så jävla negativ. nu kör vi!
man lever bara en jävla gång, så Hakuna Matata! lite yolo helt enkelt. som att det behöver komma en rolig uppgift i skolan där man måste göra lite saker. eller att jag får ett jobb så jag kan få lite pengar så jag göra något roligt i sommar! eller att mitt livs kärlek råkar köra fel här ute på landet och måste köra upp hit för att fråga om vägen där jag då står redo med värsta outiften och jag bjuder in honom och sen gift... nej nu ska vi inte överdriva. ensam är stark va det ja. sorry, sidospår. men du fattar grejen!
 
det kanske är en sådan typisk "tonårskänsla" men det känns som att jag hamnat fel. jag älskar mina vänner mer än någonting på denna lilla planet. men det känns som jag hamnade på fel skola. hade jag haft högre betyg skulle jag velat gå Torra Norra, eller om jag var duktigt på något estetiskt, Södra Latin. eller Globala. men inte Jensen. nästan allt annat än Jensen Västra. hade jag inte haft den klass jag har vet jag ärligt inte vart jag skulle ta vägen.
 
sorry för deppinlägget men jag var tvungen att skriva av mig. jag har nu i två dagar gjort något som jag inte behövt göra på nästan två månader. pluggat. pluggat och kollar youtube. pluggat och bloggat. pluggat och fått kudde i ansiktet för att Lina tydligen anser att jag inte kan sjunga. men eh ja pluggat lite allafall.
 
tack och hej. nu ska jag in en värld fylld med musik, positivt tänkande (lol) och skrivande.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: